Här sitter jag och bara gråter.
Det finns inte mycket kvar att ge.
Att jag totalt misslyckats och inte klarar av min uppgift är alltför tydlig.
SOM jag har längtat till denna kvällen.
Att äntligen få komma iväg.
Börja träna igen.
Må bra och känna att jag gör något vettigt.
Jag kommer inte komma iväg imorrn heller och gud vet när, som situationen är nu.
Är så så ledsen.
Jag är verkligen ett stort stort misslyckande tyvärr.
VARFÖR trodde jag att jag skulle kunna göra detta ?
Vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar