Som blivit så mycket mer än bara grannar som suktar efter Puzzel.
Tittar varje gång jag går på toan om det inte lyser.
Blir lika besviken varenda gång, fast jag vet att det inte kommer lysa.
Jag vet ju att ni inte kommer vara här varken igår eller idag.
Men imorrn kommer delar av er ut och jag får nån att dricka kaffe med.
Nån som invaderar min tystnad.
Får höra min röst.
Inte för att jag faktiskt egentligen saknar vare sig det eller sällskap.
Jag har legat platt på rygg i 3 dagar nu, med korta avbrott från att ge kissarna mat, tömma lådorna och fixa lite kaffe, soppa och te till mig.
Ge mig ut i iskylan och gå på toaletten.
Att sen få krypa ner i soffan och dra duntäcket över mig.
Lyssnar på radion eller MP3.
Njuter av stillheten i fulla drag.
MEN, jag saknar er ändå.
Just ikväll blev jag sådär fånigt gråtmild.
Var nog ALL whiskeyn jag hävde i mig. *ler*
Vi MÅSTE få en helg ihop snart.
Ni lagar mat och jag dricker soppa och kaffe. hehe
Kram
Nu ska jag dyka ner i en bok igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar