Börjar lite sakta med att sitta på trätrappan i solskenet.
Där blir man varken kall om tassarna eller smutsig.
Dock så är hon ju trots allt rätt nyfiken, MEN hon stannar med förkärlek på allt som INTE är vått, kallt och läskigt gräs. Att smyga runt från stenarna känns tryggt och bra.
Men så kommer stunden då man trots allt MÅSTE ner på gräset för att komma vidare.
Försiktigt försiktigt en tass i taget.
Nere, pust.
Och landar RASKT på en ny sten.
Och från stenen till träkubben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar