Då talade Vitnos om att - Jag är eeeeeeeeeeeeeeeensam Inkan.
Jösses amalia vilken röst den katten har.
SÅ, Inkan gick upp och höll Mister Vitnos sällskap mitt inatten.
Efter ett tag lugnade han ner sig.
Visserligen bytte jag rum och la mig i Emilies säng istället.
Men det är smällar man får ta.
Sen låg vi och höll tass ett tag.
Och han spann så hela rummet skakade. *älsklingen då*
Han är verkligen en jättebebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar